precis i nuet
| Jag har en fantastisk semester. Kan inte minnas när jag kände mig så här ledig senast och samtidigt mådde bra. På bara en första vecka har jag solat och åkt båt. Träffat massor av vänner som jag ibland nästan glömmer att jag har. Inte planerat nåt, men ändå har det hänt saker hela tiden. Det behöver inte vara så stort. Igår var höjdpunkten att sitta på en bänk på Avenyn och göra sig lustig över hur folk ser ut... Med rätt sällskap kan man ta den konsten hur långt som helst. Ikväll blir det Bohuslän igen med en annan fantastisk vän och UP på scen. Inte dumt alls. Just nu väntar jag inte på nånting. Det är ovanligt och oerhört vilsamt. |
livet på landet
Tja, nu sitter jag ju här i norra delarna å undrar om jag inte borde åka hem? Igår träffade jag alla jag vill prata med på en enda kväll. Å det är ofta så det är här. Alla dras liksom till samma ställe. Idag har jag pratat bredvid mun med min mor. I morgon kommer jag att göra det med min far. Sen är det liksom dags att åka hem igen, oavsett vad som möter mig där..
Stay tune folks.
Stay tune folks.
gone fishing
Mitt oerhört genomtänkta, överlagda, lååånga meddelande häromdagen förändrade typ ingenting i slutändan. Å jag vet inte om jag är glad eller lätt irriterad.
Nu drar jag från stan.
Ses.
Nu drar jag från stan.
Ses.
ledig, äntligen
| Det har varit en fin helg. Fylld av människor som jag tycker mycket om. Av fest och dans och allvar och till och med en liten båttur. För att det känns annorlunda att andas när man åker på vattnet. Och jag har sovit och sovit av ren utmattning. Och idag känner jag mig lite sorgsen. Sådär som man gör när nåt tar slut som aldrig riktigt börjat. Och man vet att man aldrig kommer att få veta hur det skulle kunna ha varit. Imorgon drar jag norrut. Jag hoppas att sommaren ska börja på allvar då. |
en dag kvar
En sammantaget rätt bra sista dag. Trevlig oväntad lunchdate med charmig liten kille (4 år) Mamma med man på guidad rundtur på jobbet. Många bra samtal. Men väldigt lite inspiration.
Gjorde faktiskt några riktiga missar inför kvällens huvudnummer, men orkar inte ens uppbåda kraft att skämmas över det. Imorgon hoppas jag på att gå vid lunch. Och sedan ska det bli alldeles för mycket öl på kvällen. Jag känner det redan. Det behövs.
Mycket trevlig kväll igår hjälpte nog upp dagen en aning idag. Även om det gjorde det tungt att gå upp. nya semesterplaner har smidits. Jag hoppas de går i lås den här gången.
Gjorde faktiskt några riktiga missar inför kvällens huvudnummer, men orkar inte ens uppbåda kraft att skämmas över det. Imorgon hoppas jag på att gå vid lunch. Och sedan ska det bli alldeles för mycket öl på kvällen. Jag känner det redan. Det behövs.
Mycket trevlig kväll igår hjälpte nog upp dagen en aning idag. Även om det gjorde det tungt att gå upp. nya semesterplaner har smidits. Jag hoppas de går i lås den här gången.
utförsbacke
| Förmodligen är det bara så att jag är i ett enormt behov av semester. Och att jag inte sett solen på alldeles för länge. För alternativet orkar jag inte riktigt tänka på. Jag bara sover och sover och är ändå så väldigt trött. Och däremellan faktiskt lite ledsen. Men på fredag ska jag gå så snart jag är klar. På kvällen kanske jag träffar några från jobbet medan jag dricker mig duktigt berusad. Men sen ska jag inte tänka på det stället eller på dom som är där på fyra veckor. Deal! |
lättstött
| Well, det sägas då och då på jobbet att jag är stingslig dessa dagar. Kan inte annat än hålla med just den som säger det. Men stingsligheten är väldigt riktad och en väl uträknad strategi för att hålla ut denna vecka också. Sen är det semester och jag behöver inte vara nära längre. Då bleknar det. jag vet av erfarenhet. Just nu är jag nämligen en liten aning sårad. En liten aning besviken och fortfarande liten aning för mycket sugen. Å då är det lätt att bli stingslig. Fyra dagar kvar att ta sig igenom. Fyra totalt innehållslösa dagar att värka fram nåt som åtminstone en eller två kan tycka är intressant att få veta. Idag hade telefonen ringt två, säger två!!! gånger före lunch. och den brukar annars vara den största källan till irritation. Så icke nu. Irritationen går denna vecka på två ben, talar grov göteborgska och är synnerligen upptagen. Men drömde om mig igår... |
på helt fel sida
| För ett tag sen hade jag en klok och insiktsfull vän här. Hon sa till mig; jag vill inte träffa honom mer för varje gång jag gör det så vill jag bara ligga. Min vän är synnerligen upptagen på annat håll och därför gör hon helt rätt. Hon sätter punkt. Hon är en bra tjej. Men om det är helt tvärtom. Hur gör man då? |
kort summering
herregud! ibland undrar jag verkligen vem som läser allt dravel jag skriver här...
Idag har jag:
Svängt lite fel och tvingats gå över ett helt berg.
Känt mig som en mamma för nån som jag egentligen bara skulle vilja hångla med.
Varit trött på att ta ansvar.
Bytt två blåa sura godisar mot två i choklad med en arbetsledarkollega.
Färgat en skarv.
Misslyckats med att vara vit när M kom hit och ville prata. Det är ju så trevligt med vin , särskilt när man har ost hemma också...
Imorgon ska jag:
Gå upp klockan sex å fajtas med kollegan som inte vill.
Köra tolv mil för att äta middag med några jag tycker mycket om.
Slockna på synnerligen välmanglade lakan som omväxling.
Sen är det NÄSTAN bara en vecka kvar till semester!!!
Idag har jag:
Svängt lite fel och tvingats gå över ett helt berg.
Känt mig som en mamma för nån som jag egentligen bara skulle vilja hångla med.
Varit trött på att ta ansvar.
Bytt två blåa sura godisar mot två i choklad med en arbetsledarkollega.
Färgat en skarv.
Misslyckats med att vara vit när M kom hit och ville prata. Det är ju så trevligt med vin , särskilt när man har ost hemma också...
Imorgon ska jag:
Gå upp klockan sex å fajtas med kollegan som inte vill.
Köra tolv mil för att äta middag med några jag tycker mycket om.
Slockna på synnerligen välmanglade lakan som omväxling.
Sen är det NÄSTAN bara en vecka kvar till semester!!!
just living...alright?
| Det har varit den bästa helgen på väldigt länge. Trots att den började så väldigt dumt och konstigt. Jag skulle vara ledig tre hela dagar. Plötsligt skulle dom inledas med att Han kom hit. Jag gillar inte riktigt att vara på tu man hand med Honom just nu. Blev stissig innan och när han väl var här kände jag mig som 100 år, minst. Han gick. Jag pratade med S. Jag messade med K. K kom hit och efter en stund hans pojkvän. Allt var jättetrevligt som värsta kaffekalaset tills det började brinna i mitt kök och alla fick panik. Nåväl det släcktes. Dom åkte hem och jag slocknade av ren chock. Nästa dag vaknade jag tidigt och irrade runt i flera timmar och gjorde allt i bakvänd ordning ända tills M ringde och undrade hur det egentligen var fatt. Då gick det upp att jag fortfarande var darrig och osammanhängande och hon kom hit och räddade mig. SEN blev det världens bästa helg. Vi har bara hängt omkring på stan och fikat och ätit och druckit öl och varit på flera olika konserter och minst sju-åtta olika sällen under två dygn. Jag har träffat fler människor under den här helgen än under den senaste månaden. Jag har låtit bli att gå till ställen som verkar tråkiga trots att det funnits en liten fin pojke där som lockat. Jag har sett helt nya band som gjort mig jätteglad (åtminstone ett). Jag har gjort bort mig inför folk och fattat att det inte spelar nån roll. Jag har träffat några som jag inte sett på MINST fem år och som är bra. Jag har hängt med mina bästa vänner i världen. Å nu känner jag bara att jag vill att livet alltid ska vara så här. Men imorgon är det jobb och jag måste vara vuxen. Skrot! |
box i magen
När någon inte dyker upp som det var överenskommet och inte heller hör av sig är min första reaktion oro. Nån kan ju ha blivit påkörd och ligga på sjukhus, eller kidnappad och instängd i en låda i Gårda, eller kanske helt enkelt bortförd av aliens.
Men när det händer för andra gången med samma person så blir jag väldigt, poängterar väldigt, trött. det kanske kan vara svårt att tänka sig men jag har ungefär hundra saker att göra som hade känts bättre än att sitta och vänta. Och om omständigheterna är såna att jag misstänker att personen i fråga kanske inte kommer in i sitt hem om jag inte stannar hemma som vi sagt, då kan jag ju inte gärna göra nåt annat.
Ikväll hade jag kunnat hjälpa K att få SIN nyckel. Eller druckit öl och kommit ikapp med M. Eller bara gett mig av ut i ösregnet.
Men jag hade ju kommit överens. Trodde jag.
Men när det händer för andra gången med samma person så blir jag väldigt, poängterar väldigt, trött. det kanske kan vara svårt att tänka sig men jag har ungefär hundra saker att göra som hade känts bättre än att sitta och vänta. Och om omständigheterna är såna att jag misstänker att personen i fråga kanske inte kommer in i sitt hem om jag inte stannar hemma som vi sagt, då kan jag ju inte gärna göra nåt annat.
Ikväll hade jag kunnat hjälpa K att få SIN nyckel. Eller druckit öl och kommit ikapp med M. Eller bara gett mig av ut i ösregnet.
Men jag hade ju kommit överens. Trodde jag.
truck driving liar
| Igår körde jag lastbil och kraschade möbler ner i stora containrar. Det kändes oväntat skönt på nåt vis. Något man borde göra oftare helt enkelt... Idag har jag vaskat och vaskat och vaskat för att hitta nåt att fylla dagen på jobbet med och i sista minuten small det till, och då blev det som vanligt mycket roligare allting. Det är lite sorgligt att min jobblycka så ofta innebär någon annans olycka bara. Å så har jag verkligen försökt att hålla mig professionell och vuxen och oberörd och allt det där som jag verkligen inte är, under hela eftermiddagen. Jag undrar om det funkar eller om jag är så genomskinlig som jag känner mig. |
dinosaurier för miljön
Den här dagen går snart att lägga till handlingarna. Skönt. Inte många knop om man så säger...
Jag har återigen konstaterat att efterfest inte är min grej, i alla fall inte dagen efter. Spridda minnesbilder av de sista vakna timmrana igår gör att jag bara vill rulla ihop mig till en boll och försvinna under täcket.
Tur för mig att mitt sällskap inte är av den fördömande typen. I alla fall inte den av dem som jag kommunicerat med idag.
Jag har plötsligt börjat känna mig lite ensam. Det var väldigt längesedan jag gjorde det. Och det får en att vilja göra de mest märkliga saker halv fyra på natten.
Världen över spelar stora band på stora scener för miljön. Tråkigt nog inte särskilt spännande band. Men James H:s röst fick mig att i alla fall stödja kampen aktivt en stund. Den är magisk.
Å idén med galan är det ju inget fel på.
Jag har återigen konstaterat att efterfest inte är min grej, i alla fall inte dagen efter. Spridda minnesbilder av de sista vakna timmrana igår gör att jag bara vill rulla ihop mig till en boll och försvinna under täcket.
Tur för mig att mitt sällskap inte är av den fördömande typen. I alla fall inte den av dem som jag kommunicerat med idag.
Jag har plötsligt börjat känna mig lite ensam. Det var väldigt längesedan jag gjorde det. Och det får en att vilja göra de mest märkliga saker halv fyra på natten.
Världen över spelar stora band på stora scener för miljön. Tråkigt nog inte särskilt spännande band. Men James H:s röst fick mig att i alla fall stödja kampen aktivt en stund. Den är magisk.
Å idén med galan är det ju inget fel på.
lite låg
| Ja. Det är lite trögt nu. Började dagen på jobbet med att konstatera att jag inte alls ville vara där. Sedan växte den känslan sig allt starkare under dagen. Sov i två timmar på eftermiddagen och nu vräker regnet ner igen. Samtidigt är det nåt annat som håller på att krypa inuti. oroar mig lite när det känns så för jag har hela tiden i bakhuvudet att det kan vara på gång att bli riktigt jobbigt igen. Men jag försökt bestämma att det bara beror på det lilla avståndet som smugit sig in. Och att jag försöker hålla mig ifrån att vara den som motarbetar det. Nu har jag sminkat på mig ett glatt ansiket och ska åka och ta en öl med en av sommarvikarierna. Jag hoppas att det ska göra mig lite gladare.. But I doubt it. |
tre små önskningar
| Det mesta som sagts idag har handlat om regnet. Men nu har det äntligen slutat. Är sliten. Det blev lite körigt på jobbet mot slutet (det är då det brukar bli körigt på mitt jobb, men idag var det värre än vanligt). Det var lite körigt med flera olika människor runt om mig idag. Jag har det lite körigt med vad jag känner inuti också. Jag vill bara ha sommar. Okomplicerade förhållanden till alla runtomkring. Och så vill jag hångla. Är det verkligen så mycket begärt? |
en blöt filt över min själ
| Nu är det juli. Och det känns som höst. Kompakt mörker. Ösregn utanför. Vårkänslorna slocknar? Jag vill pirra inuti och ligga på en filt i en park och dricka kallt bubbligt vitt vin. Jag vill gå ut från jobbet och sätta mig på en varm solig uteservering med bara ben och prata bort kvällen i meningslöst skvaller med goda, goda vänner. Men idag kan jag bara tända lampor och stänga fönstren och göra te för att värma upp mig inifrån. Det känns inte helt rätt den 2 juni. Jag har varit så sugen hela våren. Det känns som om det har lagt sig. Redan? |
tidstjuvar
| Jag har haft en fin helg. Men just i kväll är jag bara så oerhört trött på alla tidstjuvar som tycker det är ok att ta min tid i anspråk. Har man bestämt så har man bestämt. Kan man inte då så är det en fin gest att tala om det. Å inte bara låta mig vänta. |
att byta saliv
| Nä. De stora frågorna fick vila idag. Har istället ägnat mig åt trevligt telefonprat med diverse vänner och sms-utbytande med andra. Det är tur att man kan få kontakt med folk utan att lämna hemmet. Annars skulle jag nog varit helt galen nu. Min chef upplyste mig idag om att man kan få konstiga baciller av att hångla med nya människor, innan hon lovade att försöka hitta en ersättare för imorron också. Inte för att hon visste om jag gjort det, men man måste ju spekulera lite i orsakerna... Man kan tycka att det inte är hennes sak. Men man kan också tycka att det är skönt att ha en schysst relation med sin chef..;) Jag väljer det senare. Och gör en mental note om att jag måste förtränga hennes ord nästa gång jag träffar en trevlig man. Annars kanske jag kommer att kräkas... Jag tror att sjukdomen i alla fall sakta nu på eftermiddagen har börjat ge upp. Ska göra mig en väldigt lugn helg också så lägger den sig platt tror jag. Ska faktiskt vända Junior norrut och låta mamma pyssla om mig. Och på söndag blir det kanske, kanske väldigt trevligt. Jag håller tummarna hårt för det i alla fall. Vi får väl se. |
de stora frågorna
| Såna här dagar när man bara är hemma, och är för trött för att göra nåt men för frisk för att sova, så hinner man onekligen tänka en och annan tanke. Det började direkt när jag vaknade eftersom jag hade drömt helt sjukt verkligt. Jag gick i Nordstan. Plötsligt började nåt spetsigt puta ut ur min mage. "Aha, det är barnet som börjar märkas", tänkte jag helt drömlogiskt. Sen gick det tio minuter (drömtid) å så började barnet röra sig och sparka med både armar och ben men jag var liksom inte sådär hårt runt gravidmagig utan helt vanlig, bara det att huden töjde sig åt olika håll och man såg en hand spreta med fingrarna där under huden. Ögonblicket senare låg jag på en filt på en gräsmatta med en vän som jag skulle berätta för att jag skulle få barn, och vips så kom det liksom bara ut. En färdig pojke som kunde krypa och skratta. Klipp hem till min mammas hus där jag letade gamla barngrejer. Det hade ju liksom gått lite fort och jag var inte så förberedd. Men det enda jag tyckte var ett problem var att jag inte riktigt visste vad han skulle heta. Och han måste ju ha ett namn när han redan var så stor. Jävligt märklig dröm. Å säkert så grundar den sig i att jag tänkt på sjukhus och förlossningar och bebisar så mycket de senaste veckorna, och att det just i det fallet jag oroat mig för inte har gått så bra. Å när jag vaknade så kände jag mig helt skyldig för att det gick så lätt för mig. Sen grubblade jag rätt länge på skuld och skam i massa olika sammanhang. Härlig start på dagen. Vidare har jag dessa dagar läst en bok om dödsstraff. (För att pigga upp mig lite...;)) Det var alltså ingen direkt faktabok om dödsstraff utan en deckare där för och emot ställdes på sin spets. Och jag som alltid varit fullständigt övertygad om att dödsstraffet inte löser ett enda problem och dessutom är etiskt, moraliskt, rättssäkert och demokratiskt HELT FEL, ändrade förvisso inte alls ståndpunkt, men fick en hel del att fundera på ändå. Om det där med att offren hävdar att de får upprättelse. Finns det något läge jag nånsin skulle kunna hamna i där jag känner att jag får mera upprättelse av att gärningsmannen dödas än hålls inlåst? Jag hittade inget. För att skruva till det har jag nu rotat fram en bok jag redan läst som handlar om en pappa som blir besatt av hämnd när en man förgriper sig på och mördar hans femåriga dotter. Jag har börjat läsa igen för jag minns att jag ibland stod på den där pappans sida när jag läste den senast. Å frågan är var etiken, moralen, rättssäkerheten och demokratin tar vägen när man tänker att den där pappan kanske har rätt att döda det där monstret ändå? Och hur mycket ska monstrets gärningar påverka det straff pappan i sin tur kommer att få? För det finns ju lagar och regler i samhället. Och jag vet ju vad som är rätt och fel oftast. Men när man får för mycket tid att fundera över vissa saker så mals det rätt ofta ner till var var och ens personliga moraliska gräns går. Och jag har alldeles för sällan tid att fundera ut var min går i varje möjlig situation. Och vad händer då om jag plötsligt en dag står inför en som jag inte hunnit att tänka på ens flyktigt? Gaah! Ni förstår. All den här tiden just dessa dagar gör mig galen. Ska snart försöka sova lite igen. Imorgon tror jag att jag ska ge mig i kast med meningen med livet.... Sen hoppas jag innerligt att jag snart kan gå till jobbet igen så jag får lite mer handfasta saker att fundera över. |
nära döden några dagar
| Det är så värdelöst att vara sjuk. Världen består plötsligt av en väl instrampad stig mellan sängen, badrummet och kylskåpet. Svetten rinner och ändå fryser jag. Halsen värker. Hela huden är öm. Tänk, jag har ont i kroppens allra största organ till ytan sett. Det är väldigt mycket som ömmar på en gång det. Jag hoppas ni förstår nu hur synd det är om mig. Det konstiga är att jag fram till för två månader sedan inte kunde minnas hur det kändes att ha feber. Det var så länge sedan. Å nu har jag det igen. Väldigt märkligt. Men halsfluss ändå. Det kunde varit nåt betydligt värre... Har jag hört. |