this is the year..
Nästa år kan bara bli bättre, säger jag och min vän till varandra i telefon.
Och det är konstigt, men så har vi sagt varje år så länge vi känt varann. Å vad är det vi tror ska bli bättre? vi är båda hyfsat friska. Har helt Ok hem och jobb som göra att vi lever rätt gott, och dessutom har ganska roligt på dagarna.
Men så finns ju de där små i-landsproblemen. och jag antar att det är det som ställer till det. Som gör att vi hoppas att nästa år slippa åtminstone ett av dem, å då skulle allt bli så mycket bättre...
Men jag vet inte jag. Det kanske är rätt bra redan i år?
Imorron ska jag skåla under fyrverkerierna och hoppas att nästa år åtminstone inte blir sämre.
Ovanor och föresatser
| Det är måndag kväll å jag har druckit två glas vin med en vän som jag gillar mycket. Och så långt är allt väl. Det var mysigt och spontant och så där storstadsmässigt som man vill att det ska vara ibland. Om det inte varit för att jag skildes från en annan vän rätt sent igår kväll (natt??) med orden: Nu ska jag verkligen bara vara hemma och ta hand om mig själv på ett nyttigt sätt hela veckan, så ses vi igen på lördag, å då kan vi dricka vin igen. För jag måste ta hand om mig nu. Jag måste försöka äta ordentligt, sova ordentligt, reda upp mitt hem och mina vanor och framförallt göra mig av med några ovanor. Men jag är så svag igen. Så väldigt låg och ynklig och inte alls glad. och då gör jag de där sakerna som jag egentligen vet inte alls stärker mig eller skjuter mig uppåt. Som att hångla lite med helt fel kille. Hänga lite på riktigt sunkiga hak. Lägga mig lite för sent. Strunta lite för mycket i morgondagen. Och så blir jag bara svagare och svagare och inte alls nån leende, effektiv, oklanderlig vuxen kvinna i karriären. Jag fattar inte hur jag nånsin ska orka bli det? har fullt upp med att komma i tid varje dag och fixa det som krävs av mig. Men på onsdag ska jag i alla fall klippa mina slitna toppar. Och jag har faktiskt haft en grym helg. Igen. |