gone fishing

Mitt oerhört genomtänkta, överlagda, lååånga meddelande häromdagen förändrade typ ingenting i slutändan. Å jag vet inte om jag är glad eller lätt irriterad.
Nu drar jag från stan.
Ses.

ledig, äntligen

Det har varit en fin helg. Fylld av människor som jag tycker mycket om. Av fest och dans och allvar och till och med en liten båttur. För att det känns annorlunda att andas när man åker på vattnet.
Och jag har sovit och sovit av ren utmattning.
Och idag känner jag mig lite sorgsen. Sådär som man gör när nåt tar slut som aldrig riktigt börjat. Och man vet att man aldrig kommer att få veta hur det skulle kunna ha varit.

Imorgon drar jag norrut. Jag hoppas att sommaren ska börja på allvar då.

en dag kvar

En sammantaget rätt bra sista dag. Trevlig oväntad lunchdate med charmig liten kille (4 år) Mamma med man på guidad rundtur på jobbet. Många bra samtal. Men väldigt lite inspiration.
Gjorde faktiskt några riktiga missar inför kvällens huvudnummer, men orkar inte ens uppbåda kraft att skämmas över det. Imorgon hoppas jag på att gå vid lunch. Och sedan ska det bli alldeles för mycket öl på kvällen. Jag känner det redan. Det behövs.

Mycket trevlig kväll igår hjälpte nog upp dagen en aning idag. Även om det gjorde det tungt att gå upp. nya semesterplaner har smidits. Jag hoppas de går i lås den här gången.

utförsbacke

Förmodligen är det bara så att jag är i ett enormt behov av semester. Och att jag inte sett solen på alldeles för länge. För alternativet orkar jag inte riktigt tänka på.
Jag bara sover och sover och är ändå så väldigt trött. Och däremellan faktiskt lite ledsen.
Men på fredag ska jag gå så snart jag är klar. På kvällen kanske jag träffar några från jobbet medan jag dricker mig duktigt berusad. Men sen ska jag inte tänka på det stället eller på dom som är där på fyra veckor. Deal!

lättstött

Well, det sägas då och då på jobbet att jag är stingslig dessa dagar. Kan inte annat än hålla med just den som säger det. Men stingsligheten är väldigt riktad och en väl uträknad strategi för att hålla ut denna vecka också. Sen är det semester och jag behöver inte vara nära längre. Då bleknar det. jag vet av erfarenhet.
Just nu är jag nämligen en liten aning sårad. En liten aning besviken och fortfarande liten aning för mycket sugen. Å då är det lätt att bli stingslig.

Fyra dagar kvar att ta sig igenom. Fyra totalt innehållslösa dagar att värka fram nåt som åtminstone en eller två kan tycka är intressant att få veta. Idag hade telefonen ringt två, säger två!!! gånger före lunch. och den brukar annars vara den största källan till irritation.
Så icke nu. Irritationen går denna vecka på två ben, talar grov göteborgska och är synnerligen upptagen.
Men drömde om mig igår...

på helt fel sida

För ett tag sen hade jag en klok och insiktsfull vän här. Hon sa till mig; jag vill inte träffa honom mer för varje gång jag gör det så vill jag bara ligga. Min vän är synnerligen upptagen på annat håll och därför gör hon helt rätt. Hon sätter punkt. Hon är en bra tjej.
Men om det är helt tvärtom. Hur gör man då?

kort summering

herregud! ibland undrar jag verkligen vem som läser allt dravel jag skriver här...

Idag har jag:
Svängt lite fel och tvingats gå över ett helt berg.
Känt mig som en mamma för nån som jag egentligen bara skulle vilja hångla med.
Varit trött på att ta ansvar.
Bytt två blåa sura godisar mot två i choklad med en arbetsledarkollega.
Färgat en skarv.
Misslyckats med att vara vit när M kom hit och ville prata. Det är ju så trevligt med vin , särskilt när man har ost hemma också...

Imorgon ska jag:
Gå upp klockan sex å fajtas med kollegan som inte vill.
Köra tolv mil för att äta middag med några jag tycker mycket om.
Slockna på synnerligen välmanglade lakan som omväxling.

Sen är det NÄSTAN bara en vecka kvar till semester!!!

just living...alright?

Det har varit den bästa helgen på väldigt länge. Trots att den började så väldigt dumt och konstigt. Jag skulle vara ledig tre hela dagar. Plötsligt skulle dom inledas med att Han kom hit. Jag gillar inte riktigt att vara på tu man hand med Honom just nu. Blev stissig innan och när han väl var här kände jag mig som 100 år, minst. Han gick. Jag pratade med S. Jag messade med K. K kom hit och efter en stund hans pojkvän. Allt var jättetrevligt som värsta kaffekalaset tills det började brinna i mitt kök och alla fick panik. Nåväl det släcktes. Dom åkte hem och jag slocknade av ren chock.

Nästa dag vaknade jag tidigt och irrade runt i flera timmar och gjorde allt i bakvänd ordning ända tills M ringde och undrade hur det egentligen var fatt. Då gick det upp att jag fortfarande var darrig och osammanhängande och hon kom hit och räddade mig. SEN blev det världens bästa helg. Vi har bara hängt omkring på stan och fikat och ätit och druckit öl och varit på flera olika konserter och minst sju-åtta olika sällen under två dygn. Jag har träffat fler människor under den här helgen än under den senaste månaden. 

Jag har låtit bli att gå till ställen som verkar tråkiga trots att det funnits en liten fin pojke där som lockat. Jag har sett helt nya band som gjort mig jätteglad (åtminstone ett). Jag har gjort bort mig inför folk och fattat att det inte spelar nån roll. Jag har träffat några som jag inte sett på MINST fem år och som är bra. Jag har hängt med mina bästa vänner i världen.

Å nu känner jag bara att jag vill att livet alltid ska vara så här. Men imorgon är det jobb och jag måste vara vuxen. Skrot!

box i magen

När någon inte dyker upp som det var överenskommet och inte heller hör av sig är min första reaktion oro. Nån kan ju ha blivit påkörd och ligga på sjukhus, eller kidnappad och instängd i en låda i Gårda, eller kanske helt enkelt bortförd av aliens.

Men när det händer för andra gången med samma person så blir jag väldigt, poängterar väldigt, trött. det kanske kan vara svårt att tänka sig men jag har ungefär hundra saker att göra som hade känts bättre än att sitta och vänta. Och om omständigheterna är såna att jag misstänker att personen i fråga kanske inte kommer in i sitt hem om jag inte stannar hemma som vi sagt, då kan jag ju inte gärna göra nåt annat.
Ikväll hade jag kunnat hjälpa K att få SIN nyckel. Eller druckit öl och kommit ikapp med M. Eller bara gett mig av ut i ösregnet.
Men jag hade ju kommit överens. Trodde jag.

truck driving liar

Igår körde jag lastbil och kraschade möbler ner i stora containrar. Det kändes oväntat skönt på nåt vis. Något man borde göra oftare helt enkelt...

Idag har jag vaskat och vaskat och vaskat för att hitta nåt att fylla dagen på jobbet med och i sista minuten small det till, och då blev det som vanligt mycket roligare allting. Det är lite sorgligt att min jobblycka så ofta innebär någon annans olycka bara.

Å så har jag verkligen försökt att hålla mig professionell och vuxen och oberörd och allt det där som jag verkligen inte är, under hela eftermiddagen. Jag undrar om det funkar eller om jag är så genomskinlig som jag känner mig.

dinosaurier för miljön

Den här dagen går snart att lägga till handlingarna. Skönt. Inte många knop om man så säger...
Jag har återigen konstaterat att efterfest inte är min grej, i alla fall inte dagen efter. Spridda minnesbilder av de sista vakna timmrana igår gör att jag bara vill rulla ihop mig till en boll och försvinna under täcket.
Tur för mig att mitt sällskap inte är av den fördömande typen. I alla fall inte den av dem som jag kommunicerat med idag.
Jag har plötsligt börjat känna mig lite ensam. Det var väldigt längesedan jag gjorde det. Och det får en att vilja göra de mest märkliga saker halv fyra på natten.

Världen över spelar stora band på stora scener för miljön. Tråkigt nog inte särskilt spännande band. Men James H:s röst fick mig att i alla fall stödja kampen aktivt en stund. Den är magisk.
Å idén med galan är det ju inget fel på.

lite låg

Ja. Det är lite trögt nu. Började dagen på jobbet med att konstatera att jag inte alls ville vara där. Sedan växte den känslan sig allt starkare under dagen. Sov i två timmar på eftermiddagen och nu vräker regnet ner igen.
Samtidigt är det nåt annat som håller på att krypa inuti. oroar mig lite när det känns så för jag har hela tiden i bakhuvudet att det kan vara på gång att bli riktigt jobbigt igen. Men jag försökt bestämma att det bara beror på det lilla avståndet som smugit sig in. Och att jag försöker hålla mig ifrån att vara den som motarbetar det.
Nu har jag sminkat på mig ett glatt ansiket och ska åka och ta en öl med en av sommarvikarierna. Jag hoppas att det ska göra mig lite gladare..
But I doubt it.

tre små önskningar

Det mesta som sagts idag har handlat om regnet. Men nu har det äntligen slutat.
Är sliten. Det blev lite körigt på jobbet mot slutet (det är då det brukar bli körigt på mitt jobb, men idag var det värre än vanligt). Det var lite körigt med flera olika människor runt om mig idag. Jag har det lite körigt med vad jag känner inuti också.

Jag vill bara ha sommar. Okomplicerade förhållanden till alla runtomkring. Och så vill jag hångla. Är det verkligen så mycket begärt?

en blöt filt över min själ

Nu är det juli. Och det känns som höst. Kompakt mörker. Ösregn utanför. Vårkänslorna slocknar?
Jag vill pirra inuti och ligga på en filt i en park och dricka kallt bubbligt vitt vin.
Jag vill gå ut från jobbet och sätta mig på en varm solig uteservering med bara ben och prata bort kvällen i meningslöst skvaller med goda, goda vänner.

Men idag kan jag bara tända lampor och stänga fönstren och göra te för att värma upp mig inifrån. Det känns inte helt rätt den 2 juni.
Jag har varit så sugen hela våren. Det känns som om det har lagt sig. Redan?

tidstjuvar

Jag har haft en fin helg.
Men just i kväll är jag bara så oerhört trött på alla tidstjuvar som tycker det är ok att ta min tid i anspråk.
Har man bestämt så har man bestämt. Kan man inte då så är det en fin gest att tala om det. Å inte bara låta mig vänta.