just living...alright?
| Det har varit den bästa helgen på väldigt länge. Trots att den började så väldigt dumt och konstigt. Jag skulle vara ledig tre hela dagar. Plötsligt skulle dom inledas med att Han kom hit. Jag gillar inte riktigt att vara på tu man hand med Honom just nu. Blev stissig innan och när han väl var här kände jag mig som 100 år, minst. Han gick. Jag pratade med S. Jag messade med K. K kom hit och efter en stund hans pojkvän. Allt var jättetrevligt som värsta kaffekalaset tills det började brinna i mitt kök och alla fick panik. Nåväl det släcktes. Dom åkte hem och jag slocknade av ren chock. Nästa dag vaknade jag tidigt och irrade runt i flera timmar och gjorde allt i bakvänd ordning ända tills M ringde och undrade hur det egentligen var fatt. Då gick det upp att jag fortfarande var darrig och osammanhängande och hon kom hit och räddade mig. SEN blev det världens bästa helg. Vi har bara hängt omkring på stan och fikat och ätit och druckit öl och varit på flera olika konserter och minst sju-åtta olika sällen under två dygn. Jag har träffat fler människor under den här helgen än under den senaste månaden. Jag har låtit bli att gå till ställen som verkar tråkiga trots att det funnits en liten fin pojke där som lockat. Jag har sett helt nya band som gjort mig jätteglad (åtminstone ett). Jag har gjort bort mig inför folk och fattat att det inte spelar nån roll. Jag har träffat några som jag inte sett på MINST fem år och som är bra. Jag har hängt med mina bästa vänner i världen. Å nu känner jag bara att jag vill att livet alltid ska vara så här. Men imorgon är det jobb och jag måste vara vuxen. Skrot! |
Kommentarer
Trackback