ensamvuxen

Jag vet inte vad det är som har hänt. Men jag mår så väldigt mycket bättre plötsligt.
Trots att jag inte får precis som jag vill.
Trots att jag gör flera saker som jag verkligen inte borde.

Imorgon drar jag långt norrut till nån som jag nästan förlorat till svensson. Jag har våndats lite den senaste veckan för att jag varit så väldigt frånvarande från livet. Men nu tycker jag att det ska bli väldigt kul.

Å jag talade ändå om för den jag skulle vilja ha att det var bra att det blev som det blev. För annars vet jag inte hur?
Min enda bön är att han inte talat om det för nån annan...

Jag hade tänkt mig henne liten och späd. Med smala leder och graciös gång.
Inte stor och liksom så stadig.
Jag hade tänkt mig henne naturligt popflickssöt. Med såndär för lång lugg som ändå alltid faller som den skall.
Inte så tillkämpat fixad och utstuderat kolla-så-speciell-jag-är.
Jag hade tänkt mig henne mjuk och varm. Omhändertagande, men ändå villig att tas hand om.
Inte alls så upprätt och med så kalla ögon.
Jag hade tänkt mig att jag skulle få svårt att andas, att jag skulle slå ner blicken och skynda mig därifrån.
Inte att jag skulle passa på att titta, rycka på axlarna och tänka "jaha, var det så hon såg ut i dagsljus...."

Så vet jag då äntligen hur det känns att ha halsfluss. Som jag har undrat.
Nuförtiden hatar jag att vara hemma från jobbet. Jag blir så fruktansvärt rastlös och får på samma gång ingenting ur händerna.
Planen är att vara inne och stilla och äta min medicin tills på fredag.
Gud så tråkigt jag kommer att ha.

Jag avskyr verkligen den där reklamen där det sitter små ansikten på tårnas undersida och sjunger. Jag har redan en osund motvilja för fötter och vill kräkas varje gång den kommer på Tv. Jag ska i alla fall aldrig aldrig köpa ett par såna skor som dom gör reklam för.

Helgen har varit trög. Jag har varit på dåligt humör av obestämd orsak och har haft huvudet fullt av slem. Har inte ens kunnat njuta riktigt av vädret. Känner mig sådär laddad inför veckan. Är otålig till att det ska bli onsdag och jag får veta något om framtiden. Det är svårt att veta vad man vill när hundra möjliga scenarion spinner runt i hjärnan. Och inget av dem behöver vara det minsta sant för jag har tänkt ut dem allihop själv. Det är orimligt!

Nu ska jag kolla in Wallander och försöka låta bli att fastna i att hon faktiskt är död.

Idag är det sol i stan och jag är inte så arg längre. Snarare ganska lättad.
Jag tror jag ska rikta strålkastaren mot Dalsland i framtiden. Där verkar det finnas fina grejer att hämta. Bort från stationen ska den i alla fall...

Just nu är jag så förbannad.
Jag är förbannad på människor som lägger sig i sånt de inte har rätt till. Sånt de själva diskvalificerat sig från för länge sen. Ok om man tar det direkt med mig, men inte annars.
Annars är jag kanske lite desillusionerad också. Saker blir större i tider av fest och kryper en aning när man tar fram dem i ljuset. Men det visste jag väl egentligen sedan tidigare.

Idag är jag förfärligt förvirrad.
Ett snedsteg från ett tag sedan upprepades nästan igår. Hur många gånger är ok att göra samma grej och ändå tänka på det som snedsteg?
Och varför blev jag så väldigt glad när jag såg honom och så oberörd när jag såg spöket som ställt till det så mycket i mitt huvud så länge?
Och varför känner de varann?

Det är rörigt i tankarna idag som ni förstår. Och jag tänker lämna röran bakom mig, bara för ett dygn. Ikväll skall jag luta mig mot A och låta henne göra mig lugn. Hon är bra på det.

Glad Påsk kamrater!

Just nu känns det helt OK. Några dagar tänker jag låta det göra det.
Det är inte som att nånting har hänt eller förändrats, men jag har som en liten liten sköld mellan mig och verkligheten.

Var på viktigt möte idag. Och kom på mig själv med att vilja fnissa högt. Alltihop var så absurt (stavas det verkligen så) och jag kunde inte låta bli att glida i tankarna. Det har gått så väldigt mycket lättare den här veckan än jag räknat med och det är bra. Alla är som de ska. Inte annorlunda alls.

Är helt medveten om att min inställning till livet kan förändras på några minuter. Men just nu känner jag mig fri och glad och fylld av vår. Brutalshoppade på vägen hem. I sminkavdelningen. I underklädesavdelningen.
Jag vill vara fin. Fast bara för min egen skull.
Det är bra.

Snart är det långhelg och jag ska få träffa två som jag saknar en hel del. Och jag ska åka norrut över ett dygn och vara snäll mot mamma. För hon är bra även om hon är paranoid. Det finns de som säger att jag måste förstå henne. Men det är jävligt knepigt ska ni veta. Med mig och henne. Hursomhelst. jag ska vara ledig. Det kanske fortfarande är vår några dagar. Och jag skiter i vad världen tycker om mig. I alla fall idag.

Nu ska jag lyssna lite på Säkert å drömma om sommaren.

Idag vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.
Så jag gör inget av det.
En sak är i alla fall klar. Livet blir alldeles för sällan som man har tänkt sig.
Den här fagen har tagit lite på mig. Tror jag ska försöka sova på en gång.

Idag tänker jag på hår.
Jag har precis fixat till mina rötter och funderar en del på hur mycket man trixar nu för tiden.
I veckan satt jag i solen med min vän. De senaste gångerna vi setts har jag tänkt på hur väl han passar i sin rakade skalle. Å plötsligt började han berätta om hur lite hår det är kvar och att frisörerna påpekat det för honom. Jag tror han tyckte det var lite sorgligt. Men jag tycker att han är fin.

En gång sa en pojke till mig att mitt hår lyste (lös, vad heter det???) mot honom när han kom in i rummet, som var fullt av andra människor. Å jag tänkte på det sen. Var det för att jag färgar skarven? Var det för att det var långt ner på ryggen den gången? Eller var det bara för att han gillade mig från början. Vad var det som fångade honom? Det är sånt man aldrig får veta.

I helgen har jag i alla fall förevisats hår på bröstet. Två närmare bestämt. Det var fint. Mannen i fråga berättade om hur han visat upp sitt allra första brösthår för en tjejkompis. Å nu, sådär 15-20 år senare har de ökat med 100%, till... två. Jag tyckte han var fin. Men kunde samtidigt inte låta bli att ursäkta mig för att mina ben, och eventuellt andra kroppsdelar stacks. Där var det istället för mycket hår. Jag hade inte räknat med att nån skulle komma nära och helt enkelt skitit i rakningen....