Ups and downs
Jo kamrater. Det har varit lite mycket den senaste tiden. Det har varit andra platser på det världsomspännande internätet som tagit min uppmärksamhet. Men framförallt har jag inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Känslorna har åkt berg-och-dalbana med mig den senaste veckan.
Jag har haft en fantastisk semester!!! Det är bara ett konstaterande att jag varit ledig och glad som jag-vet-inte-när senast. Den slutade med fyra fantastiska dagar i London. Jag och min gamla soul-mate. Hon som jag inte haft så nära på länge. Och det var grymt. Det gjorde mig lycklig!
Idag har jag fått ett jobb-erbjudande som också gör mig lycklig. Om allt går som planerat kommer jag bara att behöva pendla till jobbet några futtiga veckor till av mitt liv. Efter nyår verkar jag kunna vara på plats på en fast tjänst i samma stad som jag bor i. Det är fantastiskt.
En enda smolk. För det måste naturligtvis finnas en sådan.
Jag hade några lyckligt ovetande dagar i England då jag trodde att jag var på väg. På väg att kanske nå den där personen som jag försökt att inte längta efter på hela sommaren. Han var här. Å jag trodde att det fanns en chans. Jag beskrev det för en vän som att det fanns en serie-tanke-bubbla över mitt huvud å i den stod det bara: Äntligen!!!
Men, tja. Det var nog inte riktigt som jag trodde. man kan nog inte riktigt lita på människor ändå, fast jag hoppades så på denna. So what´s new? Ingenting. Å jag är återigen en liten, liten gnutta besviken på män-skligheten.
Jag har haft en fantastisk semester!!! Det är bara ett konstaterande att jag varit ledig och glad som jag-vet-inte-när senast. Den slutade med fyra fantastiska dagar i London. Jag och min gamla soul-mate. Hon som jag inte haft så nära på länge. Och det var grymt. Det gjorde mig lycklig!
Idag har jag fått ett jobb-erbjudande som också gör mig lycklig. Om allt går som planerat kommer jag bara att behöva pendla till jobbet några futtiga veckor till av mitt liv. Efter nyår verkar jag kunna vara på plats på en fast tjänst i samma stad som jag bor i. Det är fantastiskt.
En enda smolk. För det måste naturligtvis finnas en sådan.
Jag hade några lyckligt ovetande dagar i England då jag trodde att jag var på väg. På väg att kanske nå den där personen som jag försökt att inte längta efter på hela sommaren. Han var här. Å jag trodde att det fanns en chans. Jag beskrev det för en vän som att det fanns en serie-tanke-bubbla över mitt huvud å i den stod det bara: Äntligen!!!
Men, tja. Det var nog inte riktigt som jag trodde. man kan nog inte riktigt lita på människor ändå, fast jag hoppades så på denna. So what´s new? Ingenting. Å jag är återigen en liten, liten gnutta besviken på män-skligheten.