när saker tar slut...

Well, det är måndag och första dagen på sista veckan av min semester. Jag är alldeles ensam. Och det är skönt. De senaste veckorna har varit minst sagt hektiska. Jag har haft flera olika besök som stannat många dagar var och det slår mig hur oerhört olika svårt det är att ha olika människor boende hos sig. En del är bara som en förlängning av en själv. Inga diskussioner om hur och var och när, det bara rullar på. En del knepigare..
Men det hara varit väldigt kul i det stora hela.
Mötte tex en ny modig flicka på scen och köpte en skiva med sånger om Göteborg och vänner och om resor som aldrig kommer att bli av. Fantastiskt bra.

Idag hade jag tänkt att tvätta-städa-diska i en rasande fart. Och visst jag har kört flera tvättmaskiner. Men däremellan har jag mest suttit här och surfat planlöst. Det är väldigt skönt att bestämma helt över sin egen tid också. Golven kan jag tvätta imorgon.

Annars handlar det mycket om separationer i min närhet just nu. Redan färdiga, sådana som just nu planeras för fullt, med sambor och med gamla släktingar som går för sista gången. Och det gör mig underligt vemodig mitt i min må-bra-sommar. Det är så outsägligt sorgligt när saker tar slut. Jag vill inte gärna vara med om det nån mer gång. Och då är det svårt att ens tänka sig att börja på något nytt. Å det känns också sorgligt.

ålderskrämpor?

Det har varit en lång och hård helg. Men väldigt rolig. Längesedan jag gjorde så många nya bekanskaper. Längesedan jag hängde så intensivt mede flera gamla också.
Men faktum är att åldern tar ut sin rätt. Jag orkar faktiskt inte vara ute fyra dagar i rad. Jag mår inget vidare idag, trots att det varit så skoj. Kroppen orkar liksom inte ta till sig all den positiva energi som hjärnan talar om för den att den fått. Det är synd.

Men nu ska jag vara absolut i stillhet i två dagar. Bara med mig själv. Sova och läsa. Så kanske jag orkar med nästa helg också.

precis i nuet

Jag har en fantastisk semester. Kan inte minnas när jag kände mig så här ledig senast och samtidigt mådde bra. På bara en första vecka har jag solat och åkt båt. Träffat massor av vänner som jag ibland nästan glömmer att jag har. Inte planerat nåt, men ändå har det hänt saker hela tiden.
Det behöver inte vara så stort. Igår var höjdpunkten att sitta på en bänk på Avenyn och göra sig lustig över hur folk ser ut...  Med rätt sällskap kan man ta den konsten hur långt som helst.
Ikväll blir det Bohuslän igen med en annan fantastisk vän och UP på scen. Inte dumt alls.

Just nu väntar jag inte på nånting. Det är ovanligt och oerhört vilsamt.

livet på landet

Tja, nu sitter jag ju här i norra delarna å undrar om jag inte borde åka hem? Igår träffade jag alla jag vill prata med på en enda kväll. Å det är ofta så det är här. Alla dras liksom till samma ställe. Idag har jag pratat bredvid mun med min mor. I morgon kommer jag att göra det med min far.  Sen är det liksom dags att åka hem igen, oavsett vad som möter mig där..
Stay tune folks.