ensamvuxen

Jag hade tänkt mig henne liten och späd. Med smala leder och graciös gång.
Inte stor och liksom så stadig.
Jag hade tänkt mig henne naturligt popflickssöt. Med såndär för lång lugg som ändå alltid faller som den skall.
Inte så tillkämpat fixad och utstuderat kolla-så-speciell-jag-är.
Jag hade tänkt mig henne mjuk och varm. Omhändertagande, men ändå villig att tas hand om.
Inte alls så upprätt och med så kalla ögon.
Jag hade tänkt mig att jag skulle få svårt att andas, att jag skulle slå ner blicken och skynda mig därifrån.
Inte att jag skulle passa på att titta, rycka på axlarna och tänka "jaha, var det så hon såg ut i dagsljus...."