oigenkännligt leende

Jag vet inte vad det är som har hänt. Men jag mår så väldigt mycket bättre plötsligt.
Trots att jag inte får precis som jag vill.
Trots att jag gör flera saker som jag verkligen inte borde.

Imorgon drar jag långt norrut till nån som jag nästan förlorat till svensson. Jag har våndats lite den senaste veckan för att jag varit så väldigt frånvarande från livet. Men nu tycker jag att det ska bli väldigt kul.

Å jag talade ändå om för den jag skulle vilja ha att det var bra att det blev som det blev. För annars vet jag inte hur?
Min enda bön är att han inte talat om det för nån annan...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback