hår och jämlikhet

Idag tänker jag på hår.
Jag har precis fixat till mina rötter och funderar en del på hur mycket man trixar nu för tiden.
I veckan satt jag i solen med min vän. De senaste gångerna vi setts har jag tänkt på hur väl han passar i sin rakade skalle. Å plötsligt började han berätta om hur lite hår det är kvar och att frisörerna påpekat det för honom. Jag tror han tyckte det var lite sorgligt. Men jag tycker att han är fin.

En gång sa en pojke till mig att mitt hår lyste (lös, vad heter det???) mot honom när han kom in i rummet, som var fullt av andra människor. Å jag tänkte på det sen. Var det för att jag färgar skarven? Var det för att det var långt ner på ryggen den gången? Eller var det bara för att han gillade mig från början. Vad var det som fångade honom? Det är sånt man aldrig får veta.

I helgen har jag i alla fall förevisats hår på bröstet. Två närmare bestämt. Det var fint. Mannen i fråga berättade om hur han visat upp sitt allra första brösthår för en tjejkompis. Å nu, sådär 15-20 år senare har de ökat med 100%, till... två. Jag tyckte han var fin. Men kunde samtidigt inte låta bli att ursäkta mig för att mina ben, och eventuellt andra kroppsdelar stacks. Där var det istället för mycket hår. Jag hade inte räknat med att nån skulle komma nära och helt enkelt skitit i rakningen....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback