ensamvuxen

Idag är jag förfärligt förvirrad.
Ett snedsteg från ett tag sedan upprepades nästan igår. Hur många gånger är ok att göra samma grej och ändå tänka på det som snedsteg?
Och varför blev jag så väldigt glad när jag såg honom och så oberörd när jag såg spöket som ställt till det så mycket i mitt huvud så länge?
Och varför känner de varann?

Det är rörigt i tankarna idag som ni förstår. Och jag tänker lämna röran bakom mig, bara för ett dygn. Ikväll skall jag luta mig mot A och låta henne göra mig lugn. Hon är bra på det.

Glad Påsk kamrater!