när det slår till
Jag är lite trött igen. På mitt humör som inte helt går att lita på. På att jag kan falla ner utan att det finns nån riktig anledning. I alla fall ingen anledning som inte har funnits där i snart ett halvår. Så varför det känns så sorgset just nu går liksom inte att sätta fingret på.
Har hängt med två av mina allra närmsta idag. Men jag kom aldrig igenom den där tunna hinnan av nedstämdhet och ända fram till dem. Kanske märktes det inte ens. Men det kändes. Dumt och onödigt.
Jag har inte tänkt på det på väldigt länge, men idag kände jag mig bottenlöst ensam, trots att vi var flera.
Kommentarer
Trackback