ensamvuxen

När jag kom till jobbet hade jag fått mail från nån som jag varit ganska oförskämd mot på sistone. Nån som jag iof skulle vilja höra av varje dag om omständigheterna varit goda, men som jag försökt klippa med. Men Ok, han hör av sig å tänker alltså på mig ändå.

Sen ringde min chef å sa att en konstig idé som jag och några andra fick för ett tag sen verkar ha en rimlig chans att bli verklighet. Jag blev glad. Å de andra invigda tolkade signalerna på samma sätt = det kan bli kul på jobbet framöver.

Sen puttrade det på om en vanlig dag ända tills storchefen kom å ville snacka med stängd dörr.

Hon hade förstått ett å annat på sistone å var lite urskuldande för att hon inte sett min insats tidigare å ville på stående fot ge mig lite mer pengar i månaden för allt jobb jag verkar lägga ner. Who am I to say no?

Den här dagen har varit väldigt vänlig mot mig.

Å jag tänker försöka sova några timmar med ett leende på läpparna, tills det är dags att ge sig ut i en ny verklighet, en helt ny dag. Å då vet man aldrig vilken skit som väntar på en..

Men den här har ändå varit jävligt vänlig.