ensamvuxen

Jag hade tänkt att skriva ett ganska allvarligt inlägg idag. Jag har ägnat kvällen, det som blev kvar av den när jag äntligen tagit mig hem från den andra jobbstaden, åt att tänka på hur mycket som skulle kunna göras annorlunda här i världen. Som skulle kunna göra så det blev fan så mycket bättre för väldigt många. Mera rättvist.

Men när jag hade satt mig här så fick jag ett mail från en person som har det så väldigt jobbigt just nu. När jag tänker på det vill jag egentligen bara gråta. Och då tappade jag liksom orken att elda upp mig så mycket som skulle behövas för att berätta det där andra viktiga. Det får faktiskt vänta ännu några dagar.

Så nu tänker jag välja en myspace-sida med omsorg. Och lyssna på en fin text av en fin röst. och förhoppningsvis somnar jag ifrån den skeva verkligheten som råder därute.