ensamvuxen

Folk i min närhet har börjat se om sina hus. För snart är Framtiden här. Och den är det ingen som riktigt vet hur den ser ut på det ställe där vi befinner oss om dagarna.
Så det spekuleras. Och försöks räknas ut. Och det informeras förvisso en del. Men efter varje information verkar det som vi alla hört olika saker. Och uppfattat dem på helt olika sätt.

Och ju fler dagar som går desto svårare har jag att uppbåda entusiasm inför Idag. För när alla tänker så mycket på framtiden så orkar man liksom inte med nutiden lika bra. Det är svårt.
Jag vet inte rikitgt vad jag tror om Framtiden ännu. Men jag önskar på nåt sätt att den var här nu så vi kunde ta itu med den.