fast forward

Det är fan att det ska vara så svårt.
Att veta vad man vill. Var man vill vara. Vad man vill göra. Vad som är rätt och när det håller på att bli alldeles fel.
Veckan gick OK. Ungefär som jag hade föresatt mig om man tar bort en punkt eller tre. Å det är ingen katastrof.

Det som inte är Ok är att jag så fort blir rastlös. Börjar vantrivas. Och då spelar det ingen roll var jag är eller vad jag gör. Det bara kryper i mig.
Jag har haft en riktigt bra kväll sedan sist. Den maler i hjärnan. För det var inte alls så det var tänkt. Det skulle vara en i-brist-på-bättre-kväll. Inte nåt jag skulle tänka på efteråt.

En dag kvar till ledigt nu. Kanske är det det jag behöver?
Kanske blir det bättre när det blir sommar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback