ensamvuxen

det går så rasande fort upp och ner att jag inte riktigt hinner med. ena dagen gråter jag mig medvetslös och andra är jag bubblande tonårsförälskad och fnittrar. ena dagen är jag väldigt väldigt olycklig, nästa bara vansinnigt arg på människor som är jävligt självgoda. ena dagen dödligt bakfull och så oinspirerad att jag drar mig för att ens lyfta luren. andra förväntansfullt kreativ och bokar tre idéer jag haft länge på mindre än en kvart.

jag vet inte riktigt vad som är på riktigt.
imorgon tar jag paus från verkligheten och sätter mig på ett tåg långt bort.
jag hoppas jag har planat ut litegrann när jag kommer tillbaka.