när lasten är en vän

Jag tänkte att jag skulle sluta röka.
När jag  till slut kom hem i lördags morse var ciggen slut. Å hela lördagen var det inte ett problem, snarare rätt skönt. Å hela söndagen fram till jag var på väg ut igen. För där på andra lång är det ju kul att röka lite.
Och idag på jobbet tackade jag min lyckliga stjärna att jag hade ett paket i väskan.
För herregud, den enda gången på dagen jag får tänka en tanke från början till slut är ju när jag kan smita iväg helt ensam. Det är ett satans kackel därinne helt enkelt.

Å när det stora mötet var slut på kvällen å jag fick gå ut i kvällsmörkret och äntligen tända en igen så känner jag att det är det enda sättet att överleva den här hönsgården också.

Hur kommer det sig att det bara blir lägre och lägre nivå på de arbetsplatser jag får äran att jobba på? Idag kunde jag inte skilja mina kollegor från gudbarnets barnkalasgäster. Under en timma bet jag ihop hårade än under en vecka på den gamla arbetsplatsen. Å där tänkte jag ändå ibland på DOM som får...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback