människor är så märkliga
En gång var jag någon som nästan alltid förstod alla människor.
Men jag tror jag har tappat det.
Det händer mig allt oftare att jag stirrar förbi någons öra och tänker att "jag fattar verkligen inte hur den här personen fungerar."
För det kan väl plötsligt inte vara så att alla människor jag träffar är helt konstiga?
Det gnälls och tycks idiotsaker och pratas, pratas, pratas mellan människor som sedan inte säger nåt i de forum där det i alla fall rent teoretiskt skulle kunna ha någon chans att påverka det de pratat om i evigheter innan. Och sägs det något i sådana sammanhang så är det mesta så dumt att jag rodnar.
Och hur kommer det sig att jag plötsligt misslyckas med att kommunicera saker som jag varit rätt bra på att föra vidare i flera år?
Ska livet alltid vara en prövning?
Men jag tror jag har tappat det.
Det händer mig allt oftare att jag stirrar förbi någons öra och tänker att "jag fattar verkligen inte hur den här personen fungerar."
För det kan väl plötsligt inte vara så att alla människor jag träffar är helt konstiga?
Det gnälls och tycks idiotsaker och pratas, pratas, pratas mellan människor som sedan inte säger nåt i de forum där det i alla fall rent teoretiskt skulle kunna ha någon chans att påverka det de pratat om i evigheter innan. Och sägs det något i sådana sammanhang så är det mesta så dumt att jag rodnar.
Och hur kommer det sig att jag plötsligt misslyckas med att kommunicera saker som jag varit rätt bra på att föra vidare i flera år?
Ska livet alltid vara en prövning?
Kommentarer
Trackback