ensamvuxen

Det blippar och bloppar rätt mycket i min hjärna dessa dagar.
Ibland tänker jag saker som får mig att rodna sjukt mycket mitt bland massa folk.
Ibland kommer det ut fantastiskt kloka saker ur min mun som jag först i efterhand inser att jag tänkt ut själv och står för. Just när jag säger dom skäms jag dock oftast för att jag står där och svamlar.

Jag börjar smått bli sugen på livet igen. Men tillbringar ändå varje helg instängd med människor som inte vill göra nåt annat än att sitta inne. och känner mig på nåt sätt rätt tillfreds med det.

Idag har jag lagat ren. jag som inte kommit mig för att ens koka makaroner på flera månader.
Imorgon ska jag titta på en pojke på tv och försöka komma underfund med om det var rätt att inte ens försöka eller om jag ska falla en gång till?

Ni ser, så här håller det på i huvudet. Och jag har inte en chans att hänga med själv ens.