steget efter...

Hur kommer det sig att om man försover sig en timma så måste man ägna resten av dagen åt att komma ikapp den?
Vaknade imorse när radion stått på rakt in i mitt öra i en hel timma. Det lilla pillret jag tog igår gjorde verkligen sitt jobb. Hade missat två tåg. Sprang till bilen fem minuter efter jag vaknat. Punktering. Det måste ha hänt nåt ändå när jag körde av vägen häromveckan. Ringde i panik stationen här i stan. Dom hade en bil inne. Kastade mig på en vagn, fick tag i nyckeln och sprang till nåt garage en evighet därifrån. Framme på jobbet en och en halv timma sen. Har kämpat sedan dess för att komma ikapp mig själv.
När jag äntligen gick förbi en spegel fram på eftermiddagen stirrade ett spöke tillbaka.
Hur kan det synas så väl?
Hur kan en timmas extra sömn göra mig så glåmig?
Jag kommer aldrig mer gå utanför dörren utan smink!

Dagens underverk: Agnes kan cykla! Mitt hjärta bubblar över av stolthet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback