ensamvuxen

Jag är så förtvivlat sugen på att bli förälskad. Det behöver inte vara på dödligt allvar. Jag längtar bara så att känna det där suget i magen, den där tiden då man ännu aldrig har blivit sviken av personen och kan ägna sig åt att måla upp hejdlösa fantasibilder av hur det skulle kunna bli.

Eller kanske är det bara att lägga främmande nya kroppar mellan min och J:s jag längtar efter. Att få känna det pirret undar nån annans händer. Och kunna skita i vad som händer nästa dag. Det har jag kunnat göra andra gånger, men inte den här. Inte sedan april har någon fått komma inpå. Har inte ens försökt. Inte haft lust helt enkelt.
Kanske är det på väg tillbaka?
Ska träffa Mio på stan om en stund. Kanske är det dags att lyfta blicken från naveln.