move on?
Jag hatar mig.
Jag tror verkligen att hon vill nånstans. Men jag knyter mig. Orkar inte ta in. Orkar inte förstå. Och framförallt orkar inte bjuda till det lilla det krävs.
Vill så väldigt gärna att allt skulle bli som förut igen, men förstår samtidigt att det aldrig kommer att gå att sudda bort. Ändå klarar jag inte att ta emot inbjudan och prata mig vidare.
Grät på mariaplan. Grät på vagnen till Järntorget. Grät ännu mer där när jag försökte få tag i nån som jag trodde skulle förstå men som bara inte hade lust. Dom tårarna känner jag åtminstone igen nu. Det regnade och regnade och jag missade vagn efter vagn.
Nu när jag är hemma igen känner jag mig sviken av de enda två som håller mig kvar i den här stan. Dags att gå vidare?
Jag tror verkligen att hon vill nånstans. Men jag knyter mig. Orkar inte ta in. Orkar inte förstå. Och framförallt orkar inte bjuda till det lilla det krävs.
Vill så väldigt gärna att allt skulle bli som förut igen, men förstår samtidigt att det aldrig kommer att gå att sudda bort. Ändå klarar jag inte att ta emot inbjudan och prata mig vidare.
Grät på mariaplan. Grät på vagnen till Järntorget. Grät ännu mer där när jag försökte få tag i nån som jag trodde skulle förstå men som bara inte hade lust. Dom tårarna känner jag åtminstone igen nu. Det regnade och regnade och jag missade vagn efter vagn.
Nu när jag är hemma igen känner jag mig sviken av de enda två som håller mig kvar i den här stan. Dags att gå vidare?
Kommentarer
Trackback