ensamvuxen

Jag trodde nog knappast detta när jag träffade dig första gången. Drygt 20, kär upp över öronen, förväntansfull inför livet, och du var ett av de fösta stora stegen.
Sen dess har vi varit med om en hel del ihop vännen. Kärlek, lycka, gamla vänner, nya bekantskaper. Några lärde nästan känna dig också. Några var betydligt korvarigare.
Har jag förändrats under åren?
Du har gjort det litegrann, men aldrig utan mitt godkännande.
En gång samlade du ihop nästan 40 av mina vänner. Det var inte så länge sen, minns du. En av de bästa kvällarna i mitt liv. The king var på väggen och jag fick en egen sång av min prins. Du skötte dig formidabelt den gången.
Sen dess har du fått se rätt mycket tråkiga saker. Jag är ledsen för det och hoppas att det snart blir bättre.
För jag har egentligen aldrig tröttnat på dig. Det finns dom som har lovat att ta mig bort från dig, och jag har drömt mig iväg till andra som skulle ge mig mera utrymme för kärlek. Men det var nog aldrig ärligt menat, och hur som helst är jag kvar här. Kanske stannar jag verkligen hos dig och blir en kuf.
Elva år är en väldigt lång tid...
Grattis vännen.