om tid

Ibland blir allt så konstigt.
Ikväll skulle jag bara gå ut lite med min FÖRSTA kärlek. Å det var så himla bra. Jag fick äntligen säga att jag är så glad för att han är glad. På väg hem från vagnen började ändå tårarana att rulla. Jag är verkligen så glad för hans skull. Det var sant, men alltihop gjorde ändå att jag saknade min STORA kärlek så oändligt. Så mycket mer direkt.
Nåväl. Jag kom strax på att jag glömt mitt kort i baren å det var bara att sätta sig på vagnen igen för att åka in å hämta det. Väl där började jag prata med nån, å nu är klockan plötsligt över tre.
Hur gick det till?
Å vem var det som så fort han fick veta var jag jobbade började prata om att han kunde kontakta mig genom J. Skulle inte tro det?
Jag gråter i alla fall inte längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback