ensamvuxen

Om man är lagd åt det dramatiska hållet, vilket vi väl kan slå fast att jag är i viss mån, så kan man säga att jag har sagt upp mig idag!
Alltså jag kommer att jobba med exakt det jag gör just nu, men faktum är att jag har sagt upp mig från den tjänsten jag egentligen har. Den som chef. Den som gjorde mig sjuk.
Intellektuellt så förstår jag att det tjänsten har förändrats och är betydligt bättre idag än när jag hade den. Men känslomässigt är jag helt övertygad om att jag aldrig vill ha tillbaka den.
Klokt och prestigelöst sa en av mina chefer. Katastrofalt karriärsmässigt skulle nog de flesta tycka. Men nu har jag ju aldrig heller tänkt i termer av att göra karriär.

Det har varit en snurrig helg. Med aningens mycket utsvävningar i form av öldrickande på diverse ställen. Men jag har också hunnit vara på finmiddag, umgåtts med mitt gudbarn. Tillbringat en hel kväll med mormor och spelat musikquiz.
Ytterst effektivt använd helg.

Gårdagen var väldigt skön. Lång familjefrukost. Idiottempo på Ikea. Fika på stan som på nåt märkligt sätt övergick i middag och barhäng till fram på småtimmarna.
Dagens Bp tyckte jag var "gnällig". Tror nästan aldrig nån sagt det till mig på ett jobb förut. Men det var det värt för att få känna sig fri fast det var söndag.

Imorgon ska jag på visning. På ett alldeles eget berg. Med träd och sol som når in genom fönstren. Jag är egentligen i världens sämsta läge för att köpa en lägenhet. Men någonting måste HÄNDA snart annars dör jag.
Å jag kan inte komma på nåt bättre just nu.