ensamvuxen

Årets sista dygn har precis börjat.
Jag brukar tycka att nyårsafton är så väldigt sorglig. Det är så definitivt att något som man vant sig vid försvinner och något nytt okänt tar vid. Men inte i år. Jag vande mig aldrig vid 2006. Detta året passade mig aldrig. Så många stora och jobbiga saker har hänt. Så viktiga människor har försvunnit bort. jag tappade till och med bort mig själv ett tag.
Så om jag måste summera väljer jag några bra grejer istället.

Jag har kommit mina gamla vänner närmare på nåt sätt. Trots att de bor så långt borta har vi ändå setts rätt ofta och pratat, pratat, pratat.
Jag har fått tillbaka S. Trots att vi båda är rätt så kantstötta och det kanske är därför så känns det väldigt skönt. Jag behöver aldrig censurera mig när jag pratar med honom.
Jag har fått två nya fantastiska vänner som jag känner mig orimligt bekväm med, med tanke på hur kort tid vi känt varann.
Jag har fått ett nytt jobb.
Jag har fått en doktor som vet vad han gör.
Jag har mitt i allt det jobbiga känt att jag faktiskt behärskar det jag försörjer mig på och flera gånger känt mig stolt över ett dagsverke.

Det är flera bra saker. Å nu är det bara timmar kvar av hemska 2006. Och 2007 kan bara bli bättre.
Och det kommer att börja med en jättefest...