perspektiv... någon?
Min mormor brukar bli svart i ögonen när hon hör uttrycket "den gamla goda tiden". Hon menar att ingenting var bättre förr (man fick typ slå hål på isen i vattenhinken innan man tvättade sig på morronen)och att tex jag, inte fattar hur bra jag har det.
Men det finns saker som hon aldrig skulle förstå också.
Exempel:
Igår när jag kom hem från jobbet så fick jag ett litet sammanbrott eftersom mitt modem beslutat sig för att koppla ner.
Jag har inte stängt av det sedan nån helt annan än jag själv fick det att fungera för sådär två år sedan. och han tillhör inte längre dem som kommer rusande, ens i nöd. Som tur var så hör han till en mera pedantisk sort än jag så jag hittade ganska snabbt alla lösenord å grejer på ett ställe som jag kunde tänka ut utan ett egentligen veta. Men vad jag än gjorde så gick det inte att koppla upp sig. Och jag fick panik.
Jag hade lämnat nätet på jobbet för en timma sedan. Jag skulle vara vaken ca 2 timmar innan jag behövde lägga mig, för att sedan vara tillbaka framför jobbdatorn ungefär två timmar efter att väckarklockan ringt. Det ger sammanlagt fem vakna timmar utan att vara uppkopplad. OCH JAG FICK PANIK.
Det skulle mormor aldrig förstå.
När jag sen skulle ringa den kloka kvinnan i morse sa en röst i min telefonlur "telefonen du försöker ringa ifrån har blivit urkopplad". Plötsligt började jag ana en röd tråd mellan mitt döda internetkonto - min uppenbarligen döda telefon - och en liten räkning som hade legat innanför dörren igår kväll....
Jo det var nåt i stil med en påminnelse på en påminnelse. Och den var mycket argare formulerad på nåt vis än en vanlig räkning.
En sån skulle mormor aldrig få.
Men hur skulle jag kunna betala den? Jag hade ju ingen uppkoppling.
Inte heller här hänger mormor med.
Hursomhelst, idag har jag betalt min räkning över nätet på jobbet och när jag kom hem så fungerade plötsligt både telefonen och Internet igen. Den effektiviteten förvånade till och med mig.
Å nu räknar jag dagarna till jag inte längre ska behöva komma hem från jobbet halv tio varje dag längre. Det får nämligen till följd att jag ganska ofta bara krafsar ihop dagens post å lägger nånstans som jag inte alltid har full koll på. Oavsett om det är räkningar eller inte.
Och detta förstår mormor. Hon tycker verkligen att jag jobbar alldeles för mycket.
Men det finns saker som hon aldrig skulle förstå också.
Exempel:
Igår när jag kom hem från jobbet så fick jag ett litet sammanbrott eftersom mitt modem beslutat sig för att koppla ner.
Jag har inte stängt av det sedan nån helt annan än jag själv fick det att fungera för sådär två år sedan. och han tillhör inte längre dem som kommer rusande, ens i nöd. Som tur var så hör han till en mera pedantisk sort än jag så jag hittade ganska snabbt alla lösenord å grejer på ett ställe som jag kunde tänka ut utan ett egentligen veta. Men vad jag än gjorde så gick det inte att koppla upp sig. Och jag fick panik.
Jag hade lämnat nätet på jobbet för en timma sedan. Jag skulle vara vaken ca 2 timmar innan jag behövde lägga mig, för att sedan vara tillbaka framför jobbdatorn ungefär två timmar efter att väckarklockan ringt. Det ger sammanlagt fem vakna timmar utan att vara uppkopplad. OCH JAG FICK PANIK.
Det skulle mormor aldrig förstå.
När jag sen skulle ringa den kloka kvinnan i morse sa en röst i min telefonlur "telefonen du försöker ringa ifrån har blivit urkopplad". Plötsligt började jag ana en röd tråd mellan mitt döda internetkonto - min uppenbarligen döda telefon - och en liten räkning som hade legat innanför dörren igår kväll....
Jo det var nåt i stil med en påminnelse på en påminnelse. Och den var mycket argare formulerad på nåt vis än en vanlig räkning.
En sån skulle mormor aldrig få.
Men hur skulle jag kunna betala den? Jag hade ju ingen uppkoppling.
Inte heller här hänger mormor med.
Hursomhelst, idag har jag betalt min räkning över nätet på jobbet och när jag kom hem så fungerade plötsligt både telefonen och Internet igen. Den effektiviteten förvånade till och med mig.
Å nu räknar jag dagarna till jag inte längre ska behöva komma hem från jobbet halv tio varje dag längre. Det får nämligen till följd att jag ganska ofta bara krafsar ihop dagens post å lägger nånstans som jag inte alltid har full koll på. Oavsett om det är räkningar eller inte.
Och detta förstår mormor. Hon tycker verkligen att jag jobbar alldeles för mycket.
Kommentarer
Postat av: Sara
Klockrent! Mycket roligt :)
Ses över skinkan och julölen på fredag, då...
Trackback