den röda stjärnan är också ett alternativ
Min röda stjärna vakar över mig igen.
Jag hade tänkt hoppa över det i år, men nu är den ändå uppe.
Och om man känner sig lite ner så kan en röd stjärna också vara hoppfull på nåt vis.
Kanske blir det till och med lite hemmagjorda julkort.
Mer pyssel åt folket.
Jag kom in mitt i dokument inifrån förut. Om den stora utredningen som ska leda fram till att socialstyrelsen utfärdar nationella riktlinjer för diagnos och vård av depressioner.
Jag kan inte förstå att det ännu inte finns.
Jag fattar inte vad det är som är så tabubelagt med just den här sortens sjukdomar.
Folk pratar vitt och brett om sina värkande ryggar och äckliga foglossningar... (Å då är man väl ändå inte ens sjuk)
men så fort det sitter i psyket...
Jag försöker i alla fall att varken hymla med mina mediciner eller min terapeut. Och jag pratar om det även med dom som verkar obekväma med att lyssna.
Det var inget roligt program. Jag kände mig varken upplyft eller hoppfull efteråt, för det mesta pekade på allvaret. Och jag är fortfarande så jävla rädd för det här. Trots att jag haft bra människor runtom mig den här gången, så vet jag att risken att det kommer tillbaka är större än att det inte skulle göra det.
Men det var ett viktigt program. Det är som vilken kronisk sjukdom som helst. Jävligt jobbig. Men om den läkare man kommer till fattar så går det kanske att leva med.
Som en av mina läkare sa. "Det är viktigt att det här blir rätt, alternativet är oftast att ta livet av sig."
Okej. Nu har du satt förväntningarna högt. Hemmagjorda julkort. Lova att inte håna mig om det kommer ett från oss med en liten kille på. Det blir i alla fall utan tomteluva.
Jag tror det blir med depressioner som med andra saker som tidigare varit tabubelagda. Det går ett tag och sen är det inte så hysch-hysch längre. Men då är det väl istället något annat som man helst inte ska prata om. Min spaning lyder som följer: Andelen tabun förblir konstant, det är bara föremålen som varierar.
Vi har inte sett om det blir några julkort än. Men jag har en idé...
Å du vet att jag väldigt gärna tar emot bilder på L.
Men det här med tabun är jobbigt. Jag vet tex att min mamma har nära vänner som alltid säger att det är bra när hon frågar. Kommer vi nånsin att bli såna? Hoppas inte det, även om jag är skittrött på att gnälla ibland.
Kramar till er.
ser fram emot ett julkort.